Freakonomics i solen i Nairobi
Vi hade lite ärenden efter lunchen. Vi skulle till Fannys fabrik för att hämta två läder 'travel trays' som jag hade beställt i brunt och orange läder, jättesnygga blev dem! Fanny är från Peru och har bott i Kenya hur länge som helst. Hon fick snabbt reda på att jag pluggar i Madrid för tillfället och började direkt snacka spanska. Skoj var det! Ska faktiskt bli roligt att komma igång med spanskan igen nu nästa vecka men det har varit skönt att ha fått en paus samtidigt också!
Cicci med den söta hunden Chilli hos Fanny
Det blev också ett stopp på Spinners Web också för att kika in där en gång till för att se om vi hittade någonting till. Det blev bara några få saker som jag hade kollat på förra gången. Nu får det vara bra med shopping! Vi åkte sedan vidare för att åka till en fabrik där de gör handgjorda möbler i trä. Stickan och Eva har beställt nattygsbord där tidigare som är jättefina och det är roligt att man kan designa möbler själv och sedan få det producerat. Efter lite förhandling, har de beställt ett TV-bord som ska vara på övervåningen. Kommer bli jättesnyggt!
Eva, jag och Cicci
Efter lite ärenden så blev det dags för att åka tillbaka till elefantreservatet och hälsa på våran adopterade elefant, Sonje! Vi kom precis vid klockan fem då alla möttes för att få se när elefanterna sprang in från savannen in till reservatet och in till deras sovplatser. Där blev det välling och sedan dags att sova. Elefanterna såg för sköna ut när de sprang i ett led, vissa höll snabeln runt svansen av den förre sig, viftande svansar och fladdrande öron. Åh man blev helt kär! Malmbergs har nu sagt som regel att alla gäster som kommer måste adoptera en elefant - det kostar $50 för ett helt år så det är det ju värt.
Här kommer de springande elefanterna
Så söta!
Sonje
Fina Sonje
Sötnos!
Sonje hittade vattenskålen utanför
De yngsta elefanterna var bara tre månader och de hade små filtar på kroppen för att inte bli kalla på nätterna. Åh så söta de var! De hade också en skötare som sov hos dem under natten för att se till att elefantbebisarna kände sig säkra och hade en 'mamma-figur' nära sig. Bedårande!
Sötnos!
Cicci och elefanten Nelion
På reservatet hade de också en blind svart noshörning, en utav de mest sällsynta sorterna. Denna räddade de från det vilda då den inte har en chans att försvara sig för att han är blind. De har prövat många operationer på ögonen men ingenting har fungerat då han är genetiskt blind och detta går inte att ändra på. Detta betyder att de måste ha honom inne i reservatet hela hans liv vilket är 35-40 år. Det säger otroligt mycket om reservatet då de enkelt kan göra sig av med denna noshörning för att spara kostnader, men de behåller honom för att ge honom en chans. Noshörningen har det hur bra som helst och vi fick till och med klappa på spetsen utav hornet, det var fräckt. Adrenalinet var på hög nivå då men det gick bra (som tur är!). Hornet är alldeles lent och fint!
Den blinda noshörningen
Hejsan noshörning!
När vi satt i bilen påväg hem så tyckte jag att det började göra lite ont på min rumpa och rygg, eller det kändes lite stramt. När jag kom hem så hade jag ju fått ganska mycket färg idag... Det gör inte ont, inte alls, men det känns ganska stramt och man är alldeles varm. Nu ska vi se till att detta lägger sig inom de nästa dagarna så jag får bli något brun när jag kommer tillbaka till Madrid!
Fått färg - yes!
Vi åt en otroligt god middag som var biff-stråganof med potatismos, mums! Det blev en liten drink utomhus igen och mycket gott och trevligt snack. Gud så bra vi har det!
Ännu en toppendag! Åh jag vill inte åka härifrån!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar