Så klart när jag kom till flygplatsen idag så var det hur mycket köer som
helst. Jag hade gott om tid vilket var skönt då det tog sin lilla tid och jag
hade inte kunnat checka in innan flyget så jag fick stå i en jättelång kö. När
jag äntligen hade gått igenom den kön så blev nästa säkerhetskontroll. Denna kö
var också hur lång som helst och folk köade så mycket så man knappt kunde gå av
rulltrapporna! Det är inte sant tänkte jag då normalt sätt går man igenom allt
på 15-20 minuter. Inte idag tydligen… Jag hann med ett litet snabbt besök
till loungen där jag åt lite frukost och sedan gick jag till gaten där det
nästan var boarding så snabbt jag kom fram, bra timing! Planet var 20 minuter
försenat och jag hade bara en timma för att byta flyg i Amsterdam så jag var
lite stressad med att komma av planet. Så klart, så när jag ska gå av planet i
brådskan så är det en passkontroll innan man får gå in i flygplatsen.
Detta har hänt mig några få gånger innan, alla gånger på Amsterdams flygplats,
men inte på länge nu. Jag tyckte väl bara att det var så himla typiskt att
detta skulle hända just den gången då jag hade hur bråttom som helst. Jag tror
aldrig jag har sprungit igenom en flygplats, men idag fick bli den första
gången. Jag i mina 12 cm klackar och två väskor sprang som en liten galen iller
igenom passkontrollen, från gate C till sidan F. Jag var lite lätt svettig när
jag kom fram till gaten. In på toan hann och också för att jag såg att det var
kö in till gaten då det var en säkerhetskontroll innan vi boardade planet. Det
sista som hände innan jag gick till gaten var att mitt i allt när jag skulle
sätta på mig byxorna igen så gick mitt blixtlås sönder på jeansen. Kan man ha
mer otur? Nu får jag gå med ett ventilationssystem i mina jeans också, great…
Det var verkligen hur skönt som helst att komma på planet och beställa in ett
glas vin – det behövdes verkligen efter detta trauma. Hon som satt i mitten i
vår rad ville betala med sina poäng och bli uppgraderad till Business Class så
jag och en kenyansk kvinna fick tre säten att dela på så jag kunde sova som en
liten björn under hela resan, sov nog ungefär fem timmar utav åtta vilket
kändes kanon.
Lite vin på planet och en bra film!
Familjen Malmberg hade berättat för mig hur flygplatsen såg ut och att det
var precis som om att komma in i ett garage. Jag trodde de överdrev, men
ankomsthallen var verkligen i ett garage, det såg precis ut som om man hade
satt in lite bagageband lite här och där och lite passkontroller hit och dit
och sedan vimsalabim så fick vi en ankomsthall. Jag skrattade lite åt mig
själv. Jag hade blivit kompis med hon kenyanska kvinnan jag satt bredvid under
flighten och hon hade sagt till mig att packa iordning alla mina saker så att
direkt när vi landar kan vi ställa oss upp och ta oss fram till dörrarna där vi
går av planet. Jag lyssnade och hade allt redo. När säkerhetsbälte signalen var
av så ställde vi oss båda upp och hon började knö sig före alla, alla rader
fram och tillslut så var vi vid dörrarna och väntade på att folket från
Business Class skulle gå av. Jag hängde bara med för det var ju lika bra då hon
vet hur allt fungerar. Jag skrattade lite för om jag var de andra skulle jag ju
verkligen inte gillat vårt beteende med att ta sig före alla, men för oss då
var det kanon! Av planet och på en buss blev det och vi körde runt i mörkret
tills vi kom till ankomsthallen, eller garaget. Min kenyanska kompis och jag
var först i kön att gå fram och skaffa visum och det gick hur snabbt och
smidigt som helst. Min väska kom också som en utav de första vilket var tur så
jag var färdig med mitt bagage i handen efter bara 20 minuter. Helt galet! Cicci
och familjen var verkligen förvånade och jag fick vänta en liten stund på att
de skulle komma för så här snabbt hade de inte räknat med att jag skulle vara
klar.
Här hämtade man bagaget
Ett litet kafé som låg där man kom ut. En korv med bröd för 30 kronor
Cicci, Eva och Stig kom och hämtade mig och det var så mysigt att träffa
dem igen. Åh detta är verkligen som min lilla extra familj, de är bara så goa
och roliga! Vi hoppade in i deras bil, jag hälsade på deras driver Benson och
sedan var vi på väg hem till dem. Väl hemma blev det presentutdelning i form av
vin, ost, korvar, skinka, paella kryddor, osv. Jag fick också lite god wok som
Eva hade gjort tidigare. Jag kan verkligen inte fatta att jag är i Kenya just
nu och att vi ska iväg på safari redan imorgon. Just nu är hela Nairobi
kolsvart så man såg ingenting. Vi åkte dock förbi West Gate shoppingcentret där
de sköts för något år sedan. Jag fick en väldigt märklig känsla, tung på något
sätt. Denna resa kommer man känna massa olika saker och detta var nog just
början. Vägarna vi åkte på påminde lite om dem i Kambodja eller i Sri Lanka där
de ibland är asfalterat med hål i vägen och ibland grus. Detta är bara början
utav min erfarenhet här.
Cicci och jag!
Lite presenter till familjen Malmberg
Cicci och jag snackade i flera timmar över ett glas vin men tillslut fick
vi gå och lägga oss då vi ska upp klockan sju imorgon för att åka iväg till
Sweetwater Park som ligger tre timmar utanför Nairobi ungefär. God natt på er,
en trött Anna och Cicci ska nu gå och lägga sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar