Välkommen Sonje till familjen!

Idag åkte Cicci och jag iväg till ett elefantreservat som ligger nära giraffcentret. Det är alltid roligt att åka bil då man ser hur miljön är i Kenya. Vi åkte förbi ett slumområde vilket var riktigt intressant. Man blir helt fascinerad hur de bor och hur bra de ändå har det. Man får verkligen en tankeställare och blir tacksam för hur man själv har blivit uppvuxen. Dock så har ju dessa människor inte varit i världen där man har pool vid huset, bil parkerad utanför eller där TV och internet är något som man tar för givet. Jag tror att dessa personer har det faktiskt riktigt bra och alla ser jättelyckliga och glada ut. Vi åkte också förbi en bil med hur mycket som helst på lastet, det såg bara för roligt ut!

Har har de verkligen packat på bilen!

Tillslut kom vi till The David Sheldrick Wildlife Trust där elefanterna är. Alla elefanter här är föräldralösa vilket gjorde allt lite extra värdefullt och fint. Vi klev rätt ut bilen och in i savannen där vi hittade elefanterna tillslut. När vi väl kom så höll de på att mata elefanterna och de var så himla söta. Denna gruppen med elefanter var mellan 3 månader och 2,5 år.

Denna söta lilla elefant är bara tre månader

Så söta

Det var flera män som jobbade på detta stället och de berättade att de hade hittat alla elefanter på olika ställen runt om i Kenya och tagit hit dem då de skulle vara i fara av människor och andra djur. Människor dödar elefanter för deras horn de har och ibland för andra saker. I Japan så kan man sälja dessa horn för hur mycket som helst så det är väldigt vanligt här att döda elefanterna för detta. Så tragiskt!

När de hade matat de små elefanterna så kom de lite större som var från 2,5 år. Dessa elefanter gör sig redo för att lämna detta reservat så småning om och in i vildlivet igen, men det kan dröja många år. Tjejelefanter gillar att bli utsläppta i det vilda i en grupp då det känns mer som en familj och det uppskattar dem mer. De berättade också att männen som jobbar på detta reservatet sover med elefanterna också i skift så de ska känna att de har folk nära dem så de inte blir ensamma. De roterar också personalen så att elefanterna inte ska bli för nära bara en person utan flera.

Dessa bunt fick välling som var en 'baby-formula' baserat på vegetariska saker. De kan tydligen inte dricka komjölk då de inte kan bryta ner fett och därför så blir det uttorkade och kan dö. Så de har hittat en annan lösning. Det såg för gulligt ut när elefanterna höll sina egna flaskor med sin snabel!!

Efter de hade druckit två flaskor 'välling' så fick de leka runt i leran och det gillade de jättemycket. De var så söta. En elefant sprutade lera på en annan men siktade inte så bra så det kom på en massa personer på andra sidan där vi stod, så vi var ganska glada att vi hade valt rätt sida.

Söt elefant!

Jag och en liten elefant!

Vi blev helt kära i dessa elefanter och bestämde oss för att adoptera en tillslut. Det kostar $50 för ett helt år och då får man gå och hälsa på dem en massa om man vill. Vi hittade en elefant som heter Sonje, en tjej på snart 3 år. Vi bestämde oss för att ta denna elefanten då hennes födelsedag är den 20e april och det är ju datumet då Cicci och jag lämnar Kenya så det var passande tyckte vi. Åh vad roligt att få stödja detta reservatet och vara del i teamet. Sonje är en elefant som är väldigt aktiv och snäll, hon busar med de äldre elefanterna men är snäll mot de mindre; personalen ser henne som en bra ledare i framtiden. Detta tyckte vi också var en bra beskrivning och elefant så det fick bli henne. Vi fick med oss certifikat och massa annan information om deras reservat.

Välkommen Sonje!

Vi satte oss i bilen tillbaka hem och vi båda slocknade efter lite kort snack. När vi kom hem så åt vi lite lunch och berättade för Eva att hon nu har blivit mormor till en liten elefant. Hon blev jätteglad och jag tror allt att hon är lite sugen på att adoptera en själv. Vi stack sedan iväg till ett shopping center som heter Village Market. Det var lite trafik, sedan åkte vi igenom en säkerhetskontroll med bilen och sedan blev vi avsläppta utanför shoppingcentret. Säkerhetskontroller har blivit mycket tuffare nu efter West Gate händelsen. Det går vakter med maskingevär överallt och detta reagerade jag jättemycket på i början, det är lite obehagligt. På ett sätt är det väl bra att de har maskingevär så de kan skydda alla i shoppingcentret men det är faktiskt lite läskigt att ha folk gående med sådana runt omkring sig; någonting man verkligen inte är van vid. Vi handlade först i en grönsaks och fruktbutik med hur mycket saker som helst. Jag köpte lite roliga kryddor som jag ska ta med mig till Malaysia, bland annat en Chicken Masala krydda, spännande!

Eva

Frukter

Sedan gick vi till en kötthandel där vi köpte lite kött inför middagen imorgon. Det var riktigt kul att gå runt och kolla på hur affärerna är här. De var riktigt bra!

Sedan gick vi vidare och skulle växla pengar. Detta var lite lustigt faktiskt. Vi hade dollar som vi skulle växla in till shillings och då accepterar de inte dollar som är märkt före 2000. Man måste betala en extra avgift om man vill växla dem, det var verkligen konstigt. Så de hade en kurs för dollar efter 2000 och en kurs innan. Varför kan man ju fråga sig?

In i nästa mathandel och denna var gigantisk och helt fantastisk - de hade allt! Vi såg 'budget' mjölken de hade som såldes i små triangel-packet eller i påsar, intressant!

Mjölk

De hade nog den största avdelningen jag någonsin har sett med servetter och plastbestick och plasttallrikar. Detta var verkligen fascinerande, de hade i alla färger man kunde tänka sig!

Jag köpte ingenting speciellt här men jag hittade massa frön i olika sorter som jag köpte. Jag ska plantera detta på Langkawi har jag bestämt för det kan ju vara jätteroligt att gå och plocka lite i sin trädgård inför middagen man lagar. Jag får hoppas bara att detta kommer växa... Jag har ju inte direkt någon erfarenhet i trädgårdsarbete precis.

Mina frön

Väl hemma igen så gjorde Cicci och jag iordning oss för att åka till Sankara hotell där de har en sky-bar. Vi ska ta lite drinks där innan middagen. Eva och Stickan ska komma dit också men lite senare. Det var underbart väder ute så vi hade verkligen valt rätt dag att åka till baren då det är en takterass.

Cicci och jag gjort oss fina

När vi kom fram var det världens säkerhetskontroll. Det kändes precis som om man skulle igenom tullen på flygplatsen. Nu har man nästan bivit van och öppnar väskan väl i tid innan man är framme. Lite roligt hur man snabbt kommer in i nya rutiner.

Säkerhetskontrollen

De skannade också stora väskor

På sjunde våningen låg takterassen och den var så fin. Vi beställde in två drinkar men jag skrattade allt när jag fick in min och jag fick det i en liten karaff. Cicci beställde in en Frozen Margarita.

Takterassen

Cicci och jag hade det hur mysigt som helst här uppe. Det var hur fint som helst och fler och fler personer kom under kvällen, tillslut var det helt fullsatt och vi var supernöjda med att vi hade valt platsen längst ut så vi fick se den fina utsikten.

Fina Cicci

Jag

Jag och min drink

Cicci

Jag hade fått sådan bonne-bränna idag så jag passade på att sträcka på mig lite granna så att solen kunde jämna ut min bränna lite. Man kan inte se det så tydligt på bilden men det var faktiskt rätt stor skillnad... Detta måste vi jämna ut innan jag åker tillbaka till Spanien.

Hej och hå!

Den goda drinken!

Vid sjutiden kom Eva och Stickan och det blev jättetrevligt! Efter en liten stund så gick vi vidare till en indiskrestaurang som låg precis runt hörnan från hotellet.

Stickan och Cicci

Vi gick utanför hotellet och en liten bit till restaurangen. Det kändes säkert att gå där, det var ju bara några meter. Vi gick sedan in på en mörk liten gata och där såg man hur det lös från en restaurang, där var den! De hade blivit tipsade om denna restaurangen för annars hade de aldrig hittat den, den låg verkligen gömd. Åh så gott det ska bli!

Cicci!

Vi fick bord på ovanvåningen och alla var verkligen hur taggade som helst för maten. Kul när alla älskar indisk mat för det är ju så gott!

Jag, Eva och Cicci

Vi beställde allt i medium-stark styrka på maten och det blev helt perfekt. Åh vad god maten var!! Jag älskar verkligen indiskmat!

Maten

Middagen var hur trevlig som helst och maten var fantastisk! På vägen hem såg vi att det stod barn utanför restaurangen och bad om lite mat. Vad gäster gör då är att ta en doggy-bag med sig från restaurangen med maten som blev över från middagen och den ger de till barnen utanför. Dessa barn som tigger är verkligen fattiga, det är inte som i Indien där det är ligor som styr tiggandet, utan här behöver de verkligen mat eller pengar - de tigger för de måste. Det var svårt att se fyra barn med en mamma på gatan, alla barnen var jättesmala och de behövde verkligen någonting att äta. Dessa bilder och upplevelser kommer man aldrig glömma. Jag blev verkligen glad när folk gav sin doggy-bag till dessa barn, vi skulle gjort det samma om vi visste om det. Nu vet vi det till framtiden!

När vi kom hem så kollade Cicci och jag på ett avsnitt utav Bron igen. Det är ett riktigt härligt slut på en dag då man bara kan koppla av och kolla ett avsnitt. Detta var igen en toppendag! Kram och godnatt från Kenya!