Hejdå London!

Imorse gjorde Nur och jag iordning oss för att gå till den indiska restaurangen för att äta lunch. Vi bestämde oss för att gå dit vilket tar ungefär 20 minuter, helt underbar promenad genom Regent's Park - man kan ju ha det sämre. Vi snackade och gick tills vi kom fram till Cinnamon Spice, favorit och stamstället.

Regent's Park

Vi beställde det vanliga. Jag: Butter Chicken och Nur beställde in Bombay Chicken. Vi båda var hur glada som helst när maten började rulla in. Vi dök rätt in i maten och såg säkert ut som små fågelungar som inte har sätt mat på flera veckor...

Cinnamon Spice

Den otroligt goda maten

När vi hade ätit färdigt gick vi tillbaka hem till Nur för jag behövde packa färdigt det sista och göra mig iordning. Vi satt och snackade ett tag alla fyra innan jag behövde åka iväg. Så klart hade deras hiss gått sönder så Samantha var snäll nog och bar ner min väska, supergulligt! Jag tog bussen och hoppade av vid London Business School och sedan gick jag förbi min gamla lägenhet. Kändes jättekonstigt att gå förbi den utan att bo i den, flera minnen kom tillbaka så klart. Den såg rätt tom ut dock så jag tror inte att någon bor i den än...

Där nere var min lilla lägenhet

Jag kunde hoppa på en tidigare buss till Stansted vilket var skönt så jag hade verkligen gott om tid på flygplatsen. Det kanske man behöver ha när man åker RyanAir... Allt gick kanon och tillslut var jag inne i terminalen och gick runt och tittade. Jag gick snabbt in på American Apperal där jag hittade en jättesöt tröja som jag köpte. Tror detta är första gången jag har köpt ett klädesplagg på en flygplats, någon gång måste ju vara första.

Jag satte mid sedan på en restaurang och tog ett glas vin medan jag kollade igenom marknadsföringsläxan. Tiden gick jättefort och tillslut var det boarding, även fast planet var 20 minuter försenat.

Ett glas vin

Planet tillbaka till Madrid

Resan hem var väl sådär... Vi hade ungefär 30 studenter i ungefär 13-års åldern som sprang upp och ner för gången hela tiden. Det var så illa ett tag så flygvärdinnorna kom inte förbi i gången och var tvungna att sätta på knappen att man var tvungen att ha bälte på sig. Detta gjorde allt bättre men så fort de släckte denna lampan så var alla 'ungar' uppe igen och sprang. Ingen kunde sova eller ha någon ro för de förde sådant väsen. Okej, jag flyger med RyanAir, men ändå... Att inte lärarna hade mer kontroll över dessa barn. Åh jag var verkligen redo att stiga av detta planet när vi var framme i Madrid och speciellt såg jag fram emot att hoppa in i min säng! När jag kom hem packade jag upp och snackade med Paige som var vaken fortfarande. Supermysigt att vara tillbaka igen. Om bara några dagar kommer pappa hit vilket ska bli superkul! Åh längtar!